Hemövning 2: Skärpedjup

I övning 1 har ni fått experimentera med att gå närmre, och att öva på att skapa djup och leda ögat med ”förgrundsludd”.  Kanske har ni börjat känna på  att bilder behöver oftast ha  ett tydligt motiv, och man behöver skapa separation för att leda ögat till motivet. En annan metod för att separera motivet från omgivningen är att kontrollera skärpedjupet.

Skärpedjupet avgörs av två saker: bländarinställningen i din kamera och avbildningsskalan.

Skärpedjup: exempelbilder med olika bländare

 

Skärpedjup: exempelbilder med samma bländare men olika avbildningsskala (förenklat, olika storlek på objekten)

Hur styr jag skärpedjupet i kameran?

  • När man skall ta en bild och är vill styra skädpedjupet så väljer man på programvalsratten A eller Av.
  • Nu kan du rulla på huvudhjulet på din kamera (det som oftast sitter vid avtryckaren, eller som ett ”tumhjul” i övre högra hörnet på baksidan av kameran) för att ändra bländaren och därmed skärpedjupet.
  • Ett lägre bländarvärde (t.ex 4.0 ger större skärpedjup än ett högre bländarvärde, t.ex 11).

Skärpedjupet beror som sagt på två saker: bländaren och avbildningsskalan, och i den här övningen ska du få testa på hur det funkar.

Gör så här: Öva själv på att kontrollera skärpedjupet

Ställ kamerans programratt på bländar-prioritet. På en Canon ställer du in hjulet på Av (=Aperture Value). På Nikon och många andra heter det A.

Med pekfingerhjulet på de flesta kameror ställer du in kameran på minsta möjliga bländarvärde (dvs största öppning). På de flesta objektiv varierar minsta möjliga bländaren med brännvidden. T.ex på ett 18-55mm objektiv så kan du ha bländare 3.5 på 18mm brännvidd, och maximalt inzoomad på 55mm så är 5.6 det minsta värdet du kan ha. Ett bländarvärde känns igen på att det  alltid något med en punkt i sig och anges i vissa kameror som F/5.6, men på många kameror bara som 5.6.

  1. Ta en bild av något riktigt litet så att det fyller nästan hela bilden. Exempel på lämpliga objekt: mindre frukter som ett mindre äpple, en lime, en clementin etc. Alltså den storleksordningen.  Objektet ska fylla nästan hela bilden; men det måste finnas med en bakgrund också, så att man kan se skärpedjupet. (Dvs fota inte ner i bordet, utan med resten av rummet tydligt som bakgrund. ). Ställ in bländaren på minsta möjliga värde.
  2. Testa nu hur långt skärpedjupet blir om du fotograferar något som är tio-tjugo gånger större!  Samma bländarvärde, brännvidd och bakgrund såklart. Fotografera t.ex en större väska, så att hela väskan ryms i bild men bara precis.  Hur långt blir skärpedjupet då? Titta på bakgrunden!
  3. Testa sedan att se hur bländaren påverkar skärpedjupet. Kameran fortfarande i A-läge. För detta kan du behöva gå utomhus eftersom en liten bländaröppning kräver mer ljus. Välj ett motiv att ta en bild på, med en tydlig bakgrund som du kan se om den blir skarp eller oskarp. Ta först en bild med minsta bländarvärdet. Skruva sedan upp kameran till ett större bländarvärde, minst 8 men gärna 11 om det går på din kamera, och ta en likadan bild. Titta på bakgrunden. Hur påverkades den av bländaren?
  4. Skicka minst fyra bilder till olov@pixelengine.se. Det vill säga två när du fotar olika stora objekt, och två på samma objekt men med olika bländarvärde.
Blir bilderna skakiga? Glöm inte slutartiden …

Du kan behöva hålla ett öga på vad som händer med slutartiden när du ändrar bländaren, och du kan kompensera detta med att höja ljuskänsligheten, alltså ISO. Men höj inte mer än nödvändigt för att slippa skakningsoskärpa i bilderna. Om du fotar handhållet, kom ihåg att ju mer inzoomad (ju större brännvidd) du har, desto snabbare slutartid behöver du. Nu börjar kanske beroendeförhållandet mellan de tre hörnen i exponeringstriangeln utkristallisera sig något …

Comments 3

  1. Pingback: Sammanfattning av tillfälle 3 | Fotografering grundkurs

  2. Pingback: Upplägg Malmö K3 (150311) | Fotografering grundkurs

  3. Pingback: Upplägg Lund K3 (150410) | Fotografering grundkurs

Kommentera